Läder anses ofta vara en naturprodukt eftersom det är tillverkat av djurhud. Bearbetningen av råhud till läder är dock en komplex kemisk process som avsevärt förändrar materialet, vilket gör det till en produkt som inte längre kan beskrivas som "naturlig" i många avseenden.
Det första steget i läderproduktion är garvning, vilket bevarar det råa skinnet för att skydda det från försämring. Traditionell garvning använder ofta kemikalier som kromsalter, vilka kan vara skadliga för miljön och människors hälsa. Även modernare garvningsmetoder, som anses vara mer miljövänliga, använder fortfarande kemikalier för att behandla och stabilisera skinnet.
Dessutom behandlas läder ofta med olika ämnen för att ändra dess färg eller göra det vattenavvisande. Dessa tillsatser är vanligtvis kemiskt framställda och bidrar till att omvandla det naturliga materialet till en tekniskt bearbetad produkt.
En annan punkt som ifrågasätter lädrets naturlighet är den djurhållning och slakt som krävs för att få fram det råa skinnet. Industriell djurproduktion innebär ofta användning av antibiotika, hormoner och andra kemikalier som kommer in i djurets kropp och därför också kan detekteras i lädret.
Sammanfattningsvis kan läder, på grund av sin komplexa tillverkningsprocess, användningen av kemikalier och tillsatser, samt djurhållning och slakt, inte längre betraktas som en renodlad naturprodukt. Det genomgår en rad mänskliga ingrepp som i många avseenden gör det till ett tekniskt bearbetat material.